Olivia Cleve

Olivia Cleve (25) kom till kyrkan i oktober 2011 och har alltså varit i Bottnaryd under snart fyra år. Dessförinnan arbetade Olivia i en Second Hand-butik i Göteborg efter att varit volontär i Rumänien under ett år. Sommaren 2011 råkade hon se en annons i Dagen hemma hos mormor att Bottnaryd sökte en ungdomsledare och klippte i smyg ur annonsen. Bottnaryd var på intet sätt en okänd plats eftersom kusin Jakob varit i Bottnaryd och dessutom träffade Olivia scouter och ledare på olika scoutläger som var från den lilla platsen Bottnaryd - och det var ju trevliga människor… Det ena ledde till det andra och hon fick så småningom platsen som ungdomsledare.

Olivia växte upp i Fiskebäck utanför Göteborg i en rätt stor församling på cirka 500 medlemmar. Havet har alltid varit nära under uppväxten så frågan hänger i luften ”hur var det att flytta till inlandet med bara sötvatten”? Förvånade nog svarar Olivia att hon såg fram emot att få byta ut havsutsikten mot skogsdito eftersom hon alltid gillat skogen men det är klart att ”på sommaren lockar de salta havsvågorna mera än inlandssjöar”. Men när hon nu vant sig vid inlandslivet vill hon spendera all tid, frånsett just sommaren, nära skogen, ett gott betyg för tiden i Bottnaryd (red anm).

På frågan om vad som varit den största händelsen under sina fyra år i Bottnaryd svarar Olivia att det bästa nog är att få följa och se hur våra tonåringar växer inte bara bokstavligt utan även i sin tro och som människor. Speciella minnen är Tonår på fredagkvällarna när man samlas till lovsång och bön runt ljusbäraren. Att få se dessa unga människor, med så mycket spring i benen, stå runt en ljusbärare som så småningom blir helt överfylld med tända ljus, det är minnen jag kommer att bära med mig resten av hela livet. Att dessutom få uppleva hur de blir säkrare i sig själva och kan ”sträcka på sig” - det är nog det bästa händelserna under mina år i Bottnaryd.

Olivia har arbetat tätt tillsammans med sina övriga kollegor i församlingen - ett samarbete som fungerat mycket bra. Inledningsvis, eftersom Olivia var den enda som arbetat heltid, så behövdes alla råd och tips från Ylva och Allan som stöttat i alla lägen. När sedan Allan byttes mot Henrik blev även det en mycket uppskattad kollega. ”Det är ju inte alldeles självklart att man kan arbeta så bra tillsammans som vi gjort med tanke på att alla är olika individer” men Oliva öser beröm över hur bra allt varit och påpekar att ”man stannar inte i fyra år om man inte trivs” - så sant så sant...

En grupp som sannolikt med stor nyfikenhet läst ända hit är säkert våra ungdomar som letat efter frågan om hur hon tycker arbetet gått som ungdomsledare? ”Jobbet jag haft här är det bästa - det är helt fantastiskt” säger Olivia. Att under lång tid få lära känna ungdomarna på djupet är en förmån. Förut har det varit ideellt undomsarbete men att kunna lägga mer tid på det man älskar att göra - och dessutom få betalt - det är en stor förmån! Och att få stöttning från övriga ledare i församligen har gjort att hon känt sig omgiven av personer som givit henne allt stöd som behövts i arbetet.

Finns det några tips till den som kommer efter? Ja, svarar Olivia ödmjukt, efter ett år tycker man att man har koll men i verkligheten tar ett par år att riktigt komma in i jobbet eftersom förtroende bygger man över tid. Olivia har alltid velat att alla ska känna att dörren står öppen - vilket den bokstavligt gjorde under detta reportage - och att alla ska känna sig välkomna att ta kontakt för ett samtal eller lite gemenskap om man behöver prata om något som kanske bekymrar. Tjänsten som ungdomsledare tycker hon verkligen behövs för när man väl fått förtroende hos ungdomarna så finns det många samtal som varit kvitto på att arbetet uppskattats.

För våra oerhört intresserade läsare var vi tvungna att ställa frågan om vad som händer härnäst både yrkesmässigt som privat. På första frågan svarar Olivia att hon ska flytta till Alingsås för att plugga till florist, en utbildning som tar ett år. På andra från frågan så finns det en Fredrik från Stockaryd i Olivias liv. Han pluggar just nu i Växjö och läser ”Fred och Utveckling”, är 29 år gammal och är precis som Olivia mycket engagerad i att hjälpa andra människor. Det är inte helt omöjligt att de båda gifter sig en vacker dag - mer exakt än så får vi inte svar på… Dock avslöjar hon att framtiden nog blir som smålänning - trevligt !

Olivia vill gärna avslutningsvis skicka med ett ord som ursprungligen moder Theresa myntat: ”det är inte hur mycket du gör utan att du gör det med hjärta och med kärlek” - något som hon gärna vill förmedla som ett råd till alla läsare. När nu Olivia slutar i och med tonårslägret i mitten av augusti vill vi alla önska henne och Fredrik allt gott, tacka för ett mycket bra utfört arbete och önska båda Guds rika välsingelse.

Text: Werner Hilliges
Foto: Bengt Friberg