Du är här:Start > Media > Artiklar

Annie och Thomas Andersson


Tänk vad viktigt det är att bli sedd i kyrkan. För Tomas som flyttade till Gunillaberg blev första mötet med en kyrka i Bottnaryd inte helt lyckad. Hade det inte varit för en aktiv ungdomsinsats hade bygden förlorat en resurs, en make och en pappa till Elise.


Tomas Andersson föddes i Ängelholm 1986 och var tidigt intresserad av odling, förmodligen beroende på att han ofta fick gå vid sidan av morfar som lärde hur man ska göra för att lyckas. Frånsett det tidiga odlingsintresset så är det sport som dominerar, speciellt om HIF spelar (Södra har mött HIF med 1-1 som resultat, red anm).

Odlingsintresset gjorde att Tomas började på Hvilans Naturbruksgymnasium och fick i samband med detta göra en praktikperiod på Norrvikens Trädgårdar, som vid den tiden drevs av Tage Andersen (som nu driver Gunillaberg). Sommarjobbet blev i praktiken betydligt längre och Tomas fick fast anställning. Det hann gå tre år då Tage Andersen som arrenderade stället inte fick förlängd arrenderingstid utan fick leta efter ett alternativ. Så småningom hittade han Gunillaberg utanför Bottnaryd och frågade Tomas och en kollega om de skulle kunna tänka sig att flytta till mörkaste Småland. Första intrycket var inte alltför roligt, det var mycket kallt ute, minusgrader i alla rum frånsett sovrummet som hade några få plusgrader. Försöket att elda i pannan slutade med att ledningarna exploderade eftersom de var frusna. Trots den hårda inledningen så bestämde sig Tomas och kollegan till sist att ge stället en chans och kanske ge det ett år för att se om man kunde få igång någon verksamhet. Så här i efterhand summerar Tomas att det som räddade mycket under det första året var hjälpsamma grannar.

Eftersom Tomas har växt upp i en frikyrka så kändes det naturligt att söka upp en kyrka på orten som råkade bli Allianskyrkan i Bottnaryd. Men både Tomas och kollegan kände sig helt osynliga och ingen frånsett vaktmästarna tog någon kontakt. Första mötet med kyrkan blev rätt misslyckat och det blev inte fler kyrkobesök under nästan ett år men saknaden av en kyrkogemenskap växte alltmer.

Vid ett tillfälle beslöt sig Tomas och kollegan att gå på bio inne i Jönköping. Efter filmen, som för övrigt var rätt dålig, blev man erbjuden kaffe och fika ute på gatan av ett glatt gäng som visade sig vara ungdomar från Allianskyrkan i Bottnaryd (!) under ungdomsledaren Håkan Backmans ledning. Den händelsen gjorde att Tomas gav Allianskyrkan en ny chans, bemötandet var helt annat och man kände sig välkommen direkt och kom därför snabbt in i kompisgänget.

Tomas började så småningom i Tonårsgruppen - där en ung dam vid namn Annie också fanns. På uppdrag från våra nyfikna läsare bad vi Annie om en reaktion på första gången hon träffade Tomas. ”Det var vid ett öppningsmöte på Tonår 2010 då vi i en lek skulle berätta något som antingen var sant eller falskt. Tomas berättade hur han hade träffat drottning Silvia när han gick i femman i skolan eftersom han var en av fem i Sverige som sålt flest majblommor” Detta visade sig vara sant och bekräftade det redan positiva första intrycket som Annie fått av Tomas. Men den blivande svärmodern visar sig också spela också en viktig roll. Hemma hos Annie fanns nämligen en get som behövde ett alternativställe så man bjöd hem Tomas för att se om Gunillaberg kunde bli ett ny plats för geten. Därefter blev Tomas hembjuden på några söndagsmiddagar. Tomas var inte sen att bjuda tillbaka på en Kameliaföreställning i Göteborg – och resten är som man säger historia.



2013 gifte sig Tomas och Annie, flyttade ut till Fagerhult i Angerdshestra och har nu bott där i tre år. För 15 månader sedan utökades familjen med lilla Elise, en livaktig krabat som inte låter sina föräldrar slappna av speciellt länge.
Annie, har precis som Tomas, ett stort intresse av att naturen och av hållbarhet i olika former vilket gjort att hon startat en blogg kallad ”Annies enkla”. Genom bloggen vill hon inspirera andra till att leva ett mer hållbart och enklare liv. Gå gärna in på http://www.anniesenkla.se/ där det finns det mycket läsvärt.
Båda har engagerat sig i kyrkan, Tomas håller numera i Tonår och sitter dessutom med i styrelsen. Annie är med i Missionsrådet, är ibland mötesledare och engagerar sig starkt för de internationella frågorna – speciellt efter resor till Ukraina där hon på nära håll sett stora behov.



På frågan om vad man tror om kyrkans utveckling och rekryteringen av unga så svarar man att många som växt upp i kyrkan studerar på andra ställen och kanske inte kommer tillbaka som Bottnarydsbor. Men som Tomas säger, vi ser det som att vi rustar ungdomarna genom en trygg uppväxt i en bra miljö och en livaktig kyrka. Förhoppningen är att uppväxten ska locka tillbaka när det är dags att bilda familj för att deras barn ska få samma trygga uppväxt.
Med tanke på alla de flyktingar som så småningom kommer till Bottnaryd så vill paret Andersson gärna medverka till att man hittar öppna mötesplatser med kyrkan som utgångspunkt där alla som kommer kan mötas av en varm gemenskap.
Redaktören och fotografen lämnar intervjun med en känsla av att det med familjer som Anderssons finns gott hopp inför framtiden för både kyrkan som för Bottnaryd med omnejd.

Text: Werner Hilliges

Foto: Bengt Friberg