Hälsningar från Rumänienresan dag 1 och 2

I tisdags åkte elva ungdomar och fyra ledare från Allianskyrkan till Rumänien för att hälsa på hos organisationer som jobbar med fattiga. Här har Isabella Zackrisson skrivit en sammafattning av resans två första dagar.

Flygdagen

Trots att påven ställde till det lite i Malmö och att flyget blev försenat ca. en och en halv timme så  kom vi tillslut iväg. Väl framme så åkte vi buss till Prison Fellowships lokaler/center som vi skulle sova i och det var bättre än, iallafall mina, förväntningar. Sedan åkte vi till en restaurang och efter det tillbaka lokalerna och sov.

Dag 2

Vi gick upp ungefär vid 8 ungefär och då frukost och lite info om Prison Fellowship och vad de gör. Sen så skulle vi till två fattiga områden utanför Cluj, men inte precis utanför som vi tänkte utan mer 50 min utanför stan. Det var ändå intressant att få se på naturen, dess böljande, öppna landskap med stora fält av majs och diverse sädesslag och en och annan flock av får med herde. Lite skog såg vi också.

Innan vi kom till det fattiga området så mötte vi två kvinnor som var med i en organisation som Prison Fellowship stödjer. Vi fick komma in i deras hus och de bjöd på lite fika. Tillsammans med dem åkte vi till det första området där vi delade ut matkassar med lite mat i och ryggsäckar med skolsaker i. Eller vi och vi, vi stod mest vid sidan och tittade på när våra guider delade ut och försökte dela upp matkassarna och ryggsäckarna mellan människorna. Trots att man kommer med lite mat och saker så är det förstås inte tillräckligt. Människorna bodde i små hus/skjul. När vi står där så berättar Andrei lite om befolkningen och vi får svar på frågor om vad personerna jobbar med m.m.

Även om det ser ut som man har förväntat sig så möts man ändå av en kulturkrock och förståelse att vi har det väldigt bra i Sverige när man ser barnen gå barfota och i tunna kläder.

Vi åkte sedan tillbaka till centret där vi bodde och åt lunch. Man kan inte klaga på maten för det de ger oss är i överflöde. Efter lunchen så åkte vi till ett till område där folk bodde vid en soptipp och sedan till en före detta skola som nu användes till ett hus för hemlösa där de kan sova och bo. När vi kom tillbaka till centret så har de ett dagcenter som är som ett fritids där barn som har det svårt hemma får hjälp med läxor och så gör de olika aktiviteter och lekar.

När vi pratar och reflektera om hur dagen har varit och vad vi har sett och upplevt så inser vi att det är så självklart för oss att ha kunskap och förståelse om hur vissa saker i världen är. För oss är att gå i skolan och lära sig saker är en självklarhet medan för dem så är det som en självklarhet att leva så som de lever. Det känns så ovant från ens egna vardag.

Isabella Zackrisson

Publicerat den 3 november